This book was created and published on StoryJumper™

©2010 StoryJumper, Inc.   All rights reserved.

Publish your own children's book: 

www.storyjumper.com

Det var en gång för länge sedan ett ledset litet spöke, som hette 

Adam. Adam bodde i ett fallfärdigt, öde slott, som låg i landet 

Safirien. 

Kungen och drottningen av Safirien bodde inte längre i slottet, 

för de var rädda för Adam. De tyckte att det lät så otäckt när han 

hasade runt det mörka slottet på natten och rasslade med sina 

långa, rostiga kedjor och viskade "Hej!" med sin tunna spökröst.

Adam kände sig väldigt ensam, där han svävade runt slottet om 

nätterna. Kanske var det därför han var så ledsen?

Ibland hände det att det kom några nyfikna stadsbor som ville 

besöka slottet och kanske få se en skymt av det ledsna spöket.  

"Hör du, det låter som någon som suckar och gråter!" kunde de 

säga till varandra.

"Usch! Jag vet inte om jag vågar gå in i slottet" sa de.

Adam blev så glad när han hörde någon komma, att han slutade 

gråta. Istället gav han ifrån sig ett tjutande, vinande spökskratt 

och flög ut från slottet. 

Men det skrämde nästan livet ur de som närmat sig spökslottet. 

Och de sprang alltid därifrån det fortaste de kunde!

Ju längre tiden gick, desto ledsnare och ensammare blev Adam. 

Till slut tog han sig inte ens upp till slottets torn och många 

tomma rum längre. Djupt ned i slottets dystra inre begav han sig, 

gråtandes och suckandes. Längst in i någon kall och fuktig 

fängelsehåla, brukade han sakta sväva runt. Stora, kalla tårar 

droppade ned på golvet där han gled fram. 

"Ingen tycker om mig!" suckade han. "Men det är rätt åt dem, 

för jag tycker inte om dem heller. Jag önskar att det kunde hända 

dem något riktigt hemskt, det vore rätt åt dem!" 

Och Adam satt i sin fängelsehåla och tänkte ut hemska saker 

som han önskade skulle hända med invånarna i Safirien. 

Safirienborna, de berättade så hemska saker för varandra om det 

gråtande spöket, att ingen till slut vågade gå ens i närheten av det 

öde slottet. 

Men en dag fick invånarna i Safirien något helt annat att tänka 

på! En hemsk fjällig drake, med ondskefullt lysande ögon kom 

flygande. Invånarna skrek och ropade och sprang åt alla håll. 

Draken skrattade hest och väste elakt. Små eldslågor och puffar 

av grå rök kom ut ur drakens näsborrar. 

Adam, som hade hört allt skrikande och springande ända ner i 

fånghålan, flög genast upp för att se vad som stod på. 

När han såg den stora hemska draken och såg hur alla rädda 

människor flydde åt alla håll, så började han skratta. 

"Det är rätt åt er!" ropade han med sin spökröst (fast det var det 

ingen som hörde). "Jag ska allt hjälpa till att skrämma er!"

You've previewed 10 of 16 pages.

To read more: